Diskriminering kan sägas vara en slags fortsättning på barns mobbing. De flesta människor växer ur det här beteendet i tonåren, men somliga fortsätter att ha det kvar och odlar det allt starkare. Allt bottnar i en rädsla för det främmande, det annorlunda. Diskriminering beror med andra ord aldrig på den som utsätts. Det är alltid utövaren som har ansvaret. Att enskilda personer har dåligt självförtroende och utvecklar det till att hata andra grupper är naturligtvis illa nog, men än värre blir det när det är företag som diskriminerar sina kunder.
Taxiförare diskriminerade kunder
Som exempel kan vi ta historien som kom upp på nyhetssidorna för en tid sedan. En Uberförare ville inte plocka upp afro-amerikanska passagerare. Nu skall sägas att vi inte vet om det här var förarens eller företagets policy, men det är företaget och i slutändan föraren som drabbas ekonomiskt. I och med att företaget drabbas är det också det som skall stävja sådana här dumheter, för ger man sig in i en bransch är det för att tjäna pengar och då måste man acceptera alla kunder, annars har man redan från början begränsat företagets tillväxt. Det är den rent ekonomiska aspekten. Sedan finns det naturligtvis en moralisk sida som också borde väga tungt.
Strider mot entrepenörsandan
De flesta vuxna människor inser att om man tar ett jobb är det arbetsgivaren som sätter upp reglerna för hur arbetsuppgiften skall utföras, vad som och vad som inte accepteras. Egna bevekelsegrunder finns inte, eller skall det inte finnas något utrymme för. Därför är det självklart att företag skall ha en tydlig policy över vad i de anställdas yrkesroll som är tillåtet vad som inte accepteras. Företag som tillåter diskriminering har tagit en ställning. Inte bara mot den eller de grupper de diskriminerar, utan också mot sin egen fortlevnad som företag – något som inte kan ligga i en sann entreprenörs önskan.